UWC in Mostar

UWC in Mostar började sin fullskaliga verksamhet hösten 2006 och är en av de nyaste UWC-skolorna. Projektet att starta upp skolan är det första projektet där UWC-rörelsen och International Baccalaureate Organization (IBO) officiellt samarbetat. Projektets mål är att UWC-skolan dels skall fungera som ett av alla befolkningsgrupper accepterat utbildningsalternativ och dels skall försäkra utbudet av utbildning på andra stadiet. I dagens Bosnien-Herzegovina varierar kvaliteten på utbildningen stort och den är också gammalmodig. Finländare har aktivt deltagit i projektet.

Mostar som omgivning är hemskt annorlunda än de andra ställena där UWC-skolor finns. Mostar, med sina knappt 20 000 invånare, var i det forna Jugoslavien känt för att vara en vacker kulturstad med varmt klimat. I slutet på 80-talet uppstod dock schismer mellan de olika befolkningsgrupperna och under Balkan-kriget förstördes stora delar av Mostar, som också blev skådeplats för otroliga brutaliteter. Till en början tömde en union av kroater och bosnier staden nästan helt på serber. 1993 upplöstes dock unionen och bulevarden som går igenom staden blev skottlinjen i kriget mellan kroater och bosnier. Eftersom återflyttningen efter kriget har varit mycket långsam, har östsidan av staden blivit bosatt av nästan bara bosnier, medan västsidan bebos av kroater. På grund av detta och av en mycket nationalistisk politik är stadens institutioner, såsom postkontor och skolor, fortfarande uppdelade i två².

I motsats till de flesta andra UWC-skolor befinner sig skolan i Mostar i stadens centrum, och det finns heller inte något särskilt kampusområde; internatet, undervisningsutrymmena och matsalen befinner sig i olika byggnader i centrum eller i dess närhet. Alla lektioner äger rum i Gimnazija Mostar, som före kriget var känt för sin höga nivå på undervisningen. Gimnazija Mostar skadades dock illa under kriget eftersom skolan befinner sig mitt på krigets skottlinje. Nu är skolan den enda i Mostar där det finns bosniska såväl som kroatiska skolklasser, trots detta följer klasserna olika läroplaner och har olika lärare. I UWC-skolan finns alla befolkningsgrupper för första gången jämlikt representerade.

Eftersom meningen är att UWC-skolan starkt skall influera samhället är ungefär två tredjedelar av skolans studenter från Bosnien-Herzegovina. Under detta första år har ca. 90 elever gått på skolan och det har funnits två internat med två- och trepersoners rum. I det större internatet har ca. 40 personer bott och i det mindre 30 personer. Elever hemma från Mostar bor hemma. Hösten 2007 fördubblas dock elevmängden när årets elever börjar sitt andra år, följaktligen kommer också boendearrangemangen att ändras.

Elevernas bespisning genomförs i samarbete med en lokal restaurang; frukosten serveras i skolan och middagen serveras på internatet, medan eleverna själva hämtar sin lunch.

Mostar är en säker plats att bo på, även om man som i alla städer skall undvika att röra sig nattetid på fel ställen. På grund av detta har skolan i någon mån strängare regler än andra UWC-skolor rörande hemkomsttider; vardagar skall eleverna vara på internatet senast kl. 22 och under veckosluten kl. 23.

Såsom på andra UWC-skolor består lärarkåren till största delen av erfarna IB och UWC-lärare och till aktiviteterna på skolan hör allt från yoga och sångtimmar till FN-simuleringar. UWC-livet i Mostar är dock en hemskt annorlunda upplevelse jämfört med en mer traditionell UWC-skola och därför passar skolan kanske inte alla. Emellertid erbjuder skolan en enastående möjlighet att lära känna kulturen på Balkan och skolan erbjuder alla möjligheter att förverkliga sig själv!